Med tre femmor, två målvakter och två avbytare tog vi emot gästande Engelholm i första omgången sedan serien vänt.
Uppvärmningen såg ganska avslagen ut från vår sida, men att vi helt skulle ha glömt hur man spelar innebandy trodde jag inte. Utöver ett skott från Max Hesselbom som stoppades på mållinjen var det inte mycket av det som kom från Rökes klubbor som hade kunnat resultera i ett mål. Engelholm däremot kom till flera avslut och anfall. Jag utgår ifrån att våra spelare tackade Vilgot Örn i målet för att iallafall han gjorde vad han skulle. 7.13 kunde han dock inte hålla emot längre då en motståndare lugnt och ostört kunde driva in mot mål och dra in ledningsmålet. 2 minuter senare fick vi chans att spela PP. Här rullade vi boll helt ok, men mer än ett avslut, som man bara med god vilja kan klassificera som farligt, kom vi inte.
Om man nu ska ha en dålig period i en match är det väl bäst att ha den i början så att man hinner reparera sina misstag. Till andra perioden krävdes det att alla på plan tog sig samman och började bruka allvar. Vad som sas i omklädningsrummet vet jag inte, men det gjorde iallafall nytta för det var ett helt annat spel i andra.
Redan 1.03 i andra fick vi en ny möjlighet i PP och nu såg det bättre ut. När Engelholm dessutom fick ytterligare en utvisning (denna gång för hög klubba) 3.54 behövdes bara en halvminut innan Alex Bodén skickade in bollen från hörnet till Isac Gustafsson som skickade in kvitteringen.
Nu flöt det mesta på som det skulle i det vinröda maskineriet. Ett fungerande passningsspel och flera väl avvägda dubblingar. Med fem och en halv minut spelad bjöds publiken på ett väldigt vackert mål. Upprinnelsen var att Max tog hand om bollen från sin högra backposition. När han såg att Ivar Kwant kom rusande fram på vänsterkanten slog han en exemplarisk crosspass som var så pass väladresserad och vältajmad att han förmodligen blir headhuntad av PostNord. Ivar spelade i sin tur på ett tillslag fram till Jerrie Nordström som med ryggen mot mål rullade in bollen i nät.
I resterande perioden hade vi ett fast tag om taktpinnen utan att Engelholm för den sakens skull var dåliga. Vi åkte på en utvisning innan periodpausen, men några fler mål blev det inte från något håll.
Sista perioden inleddes, precis den andra, med en utvisning. Denna gång för oss efter en otillåten trängning. Även i denna box lyckades vi hålla emot. Det var nu väldigt irriterat i hallen. Domarparet hade under hela matchen varit ganska ojämna i bedömningarna, men sett till hela matchen kan inte jag se att det ena laget skulle fått mer fördel än det andra. De hade fler utvisningar, men vi hade avsevärt fler frislag emot oss (under en del i matchen hade de 14 frislag på raken utan att vi hade ett enda). Kanske hade jag tyckt annorlunda om jag inte hade representerat det vinnande laget, men det var knappast det sämsta domarparet som besökt Tyrs Hov.
10.38 spelade Engelholm ett boxplay där de kom till fler farliga anfall än oss. 13.43 fick vi ett nytt försök i numerärt överläge och då gick det bättre. 15.29 spelade Viggo Hansen in bollen till Jerrie, som slog till direkt och därmed fastställde slutresultatet.
Vi vinner rättvist, men utan marginal.
