Vi kom till spel med 14 utespelare och två målvakter, vilket resulterade i att vi spelade på tre backpar-forwardspar och två centrar.

Vi inledde i bra tempo och kom tidigt till avslut. Något annat som kom tidigt var tyvärr även vår första utvisning. I boxplay tappade vi olyckligt bollen i ett kritiskt läge och Lönsboda kunde ta ledningen vid 5.06. Tre minuter senare hamnade hemmalagets främste poängplockare fri vid bortre och kunde på klassiskt måltjuvsmaner slå in 2-0. 

Det var dock ingen kris på den vinröda bänken, utan stämningen var positiv och vi fortsatte att spela med hög energi. 

11.09 kom så reduceringen när Johan Svensson hittade fram till Victor Hjärner. Hjärner vände upp i en kort båge och skickade in ett dragskott i mål. Nämnas bör att förarbetet till målet gjordes exemplariskt av Noak Wanstadius, som gjorde debut i vårt lag.

Att gå till paus med ett måls underläge kändes helt ok. Särskilt eftersom spelet sett bra ut.

Det är fel att säga att matchen var ful, men domarna fokuserade mer på slag än på tryckningar i ryggen och fasthållningar. De höll samma bedömningsnivå för båda lagen, men det tog lite längre tid för oss att hitta nivån än det gjorde för hemmalaget. När vi väl gjorde det lyfte vi oss ytterligare ett snäpp och 8.39 tog vi till och med över ledningen. Noak Wanstadius lirkade in bollen till Eric Hannen som på egen retur i slottet slog in 2-3. 

Halvminuten senare var det dags för lagen att sätta varsin spelare på utvisningsbänken. Lönsbodas spelare åkte för hårt spel medans vår spelare åkte efter att ha skrattat åt honom. Laget som tjänade mest på dubbelutvisningen var Lönsboda som slog in kvitteringen från pointposition. Vi fick sedan möjlighet att spela i numerärt överläge två gånger om i perioden, men om det är något som vi kanske inte ska vara helt nöjda med i den här matchen så är det just powerplay-spelet. Förutom minuterna i pp hade vi även chans att göra mål när vi tilldömdes straff. Victor Hjärner var nära att bli tremålsskytt, men hemmamålvakten bjöd på en högkvalitativ räddning och målet uteblev.

Desto bättre gick det för oss i det boxplay vi fick spela med knappt fyra minuter kvar av perioden. Ställningen 3-3 höll sig perioden ut och även om vi hade ”stupat” i tredje så hade vi kunnat vara stolta över de två första perioderna. Men det här var ingen match som vi skulle ge bort utan att kämpa till slutsignalen.

Vi gör en väldigt bra tredjeperiod och inleder klart bäst med ett par bra lägen, men närmre än ett stolpskott kom vi inte. Istället var det Lönsboda som via ett frislag sköt sig till ledning efter knappt halva perioden.

Slutskedet av matchen blev en riktig nagelbitare, men i mina ögon hade vi fler chanser och var närmre ytterligare ett mål än vad hemmalaget var. Matchen slutade 4-4, ett resultat vi ska vara väldigt nöjda med.

Alla inblandade, från målvakt och utespelare till ledarstab och avbytare, står för en anmärkningsvärt stark laginsats. Nu är det bara till att fortsätta på den inslagna vägen och göra den här säsongen till säsongen vi blir ett lag att räkna med.

Tweeta