Match tisdag kväll i Lund var inget hinder för oss för att få ihop en spelredo trupp.16 utespelare och två målvakter, varav samtliga fick speltid.
Vi inleder med bra fart under fötterna, men med sämre kontroll på bollen. Lund däremot behövde bara tre minuter på sig att göra sitt första mål för dagen. Med knappt halva första perioden spelad hade de utökat till 3-0. Även om Lund hade full kontroll på matchen och vi var ganska ofarliga framåt tyckte att det var kul att se hur villiga vi var att täcka skott utifrån. Däremot var vi lite väl försiktiga i slottet. Perioden slutade 3-0 och vi lyckades alltså hålla dem mållösa i en halv period. I en vanlig match är det så klart inget att skryta med, men när skillnaden mellan lagen är så pass stor som här så tycker jag ändå att vi ska ha det med oss.
Efter att ha avslutat första perioden bättre än vi inledde den kändes det hoppfullt att kunna göra något bra av andra perioden. Iallafall kändes det så i 49 sekunder, innan 4-0 kom. Efter sju spelade minuter stod det 6-0.
9.33 skulle en ny strimma hopp infinna sig då vi fick chans att spela powerplay. Att vi haft svårt att göra mål i powerplay är väl en grej, men att vi ska behöva släppa in mål i numerärt överläge är både onödigt och alarmerande. Minuten efter att de blivit fulltaliga kom nästa mål. I samband med detta tog vi timeout för att samla oss och stoppa blödningen. Här valde även burväktare Vilgot Örn att lämna över uppdraget till kollegan Olle Wiberg. Jag har full förståelse för Vilgots beslut, men hoppas innerligt att han inte tar på sig ansvaret för ställningen. Vårt underläge kom av att vi mötte ett bättre lag och att vi slarvade inräkningen av motståndarna. Olle, å sin sida, kunde komma in och spela utan att ha något att bevisa då matchen i praktiken redan var över. Han tackade dock för förtroendet genom att bjuda på ett par riktigt fina räddningar.
Vi fick en ny chans att spela i numerärt överläge i slutet av perioden, men Lund höll sin nolla intakt.
I inledningen av matchen imponerandes jag av domarnas insats. De lät det vara en skillnad mellan pojklag och herrjuniorer genom att tillåta en del närkamper och fysiskt spel. Efterhand som matchen fortgick började jag ändra min uppfattning och tycka att avsaknaden av avblåsningar blev både parodisk och farlig. Med detta sagt vill jag påvisa att merparten av gångerna jag förväntade mig en avblåsning var det våra spelare som gick över gränsen.
Jag är mycket imponerad över hur alla spelare på plan hanterade situationen, framförallt hur Lund fortsatte att fokusera på spelet.
I tredje perioden har så klart Lund slagit av på takten, men jag tycker även att våra vinröda hjältar höjde sig ett snäpp. Vi kom till flera avslut och lägen än tidigare i matchen och vann återigen lite bollkamper. Trötta huvuden och stela handleder är tyvärr inget bra recept för att skicka in avgörande kryssaskott.
12.24 kom första målet för perioden och innan slutsignal skulle ytterligare två komma.
Slutresultatet 11-0 talar sitt tydliga språk. Jag är dock övertygad om att tränartrojkan och kämparna innanför sargen inte deppar ihop för detta utan kommer att göra vad de kan för att ta nästa steg i utvecklingen så att vi kan bjuda på en tajtare kamp i returen.
