Trots sjukdomar/skador, utlandspraktik och jobb (Jag kommer ihåg när
spelare inte kunde komma på match för att de skulle på kalas) inom truppen
kunde vi komma till spel med tre femmor och två målvakter.
Matchen inleddes i ett rasande tempo där vi hade en första målchans efter
bara 40 sekunder. Tyvärr hamnade inte bollen rätt sett ur vår synvinkel utan
istället kunde spelet vända och 1.10 fick en Helsingborgsspelare alldeles för
mycket tid på sig att gå i båge och skjuta ett dragskott. Vilgot Örn
lyckades stoppa skottet, men utan att få kontroll på bollen. Efter lite
förvirring fick han dock koll på den, men då låg den dessvärre på fel sida
mållinjen. Det tidiga baklängesmålet fick iallafall mina tankar att gå till
våra möten med Bjärred och Lund, men de farhågorna skulle snart komma på skam. 2.24
fick vi till ett nytt anfall som ledde till att Elias Olsson hittade en väldigt
fristående Victor Hjärner framför kassen. Helt omarkerad kunde Victor slå in
vårt och sitt första mål för dagen.
7.56 blev vi alldeles för snälla framför eget mål. Istället för att få till
en ordentlig rensning kunde Helsingborg onödigt enkelt återta ledningen. Återigen
fick de bara sitta i förarsätet en dryg minut innan vi kvitterade. Även denna
gång var det Elias Olsson som stod bakom målet, fast denna gång gjorde han det
på helt egen hand. En brytning på mittplan fick honom att sätt fart mot mål,
plocka fram en hockeydragning och rulla in 2-2.
9.42 kom dagens första utvisning, en tvåa för fasthållning på en av
gästerna. När man såg det här powerplayet är det svårt att förstå varför vi
inte gjort mer mål i den spelformen. Nu behövdes bara drygt 20 sekunder innan
Viggo Hansen, framspelad av Hjärner, kunde bryta in och pricka in bollen i
luckan mellan stolpen och målvaktens hjälm. För första gången i matchen
hade vi ledningen, men Helsingborg skulle både hinna kvittera och återta
ledningen innan perioden var slut. Först genom en ny bågning där vi mest
bara tittade på och sedan efter ett nytt sjabbel framför eget mål där motståndarna
fick ta hand om två returer utan att vi lyckades rensa.
Underläget till trots så var det en ganska god stämning i laget i paus. Det var fortfarande match och vi hade helt klart mer att ge. Det hade visserligen börjat bli lite hårt och grinigt på plan, men i övrigt var det en underhållande period så jag har svårt att tänka mig att någon i publiken satt och ångrade att man valt den här matchen framför Idol-finalen.
Tidigt i andra perioden åkte vi på en tvåminutersutvisning för obstruktion. Om vårt powerplay var bra så var vårt boxplay fantastiskt. Matchen stod nu och vägde, men de båda lagen tacklade det på olika sätt. Medans FCHs spetsspelare (vilket de verkligen har) tog mer och mer plats på egen hand höjde coach Rydhög, flitigt stöttad av Örjan Högberg i båset, lagmoralen i truppen vilket på något sätt fick alla spelare att höja sig både ett och två snäpp. De gjorde helt rätt avvägningar när killarna skulle lugnas och när de skulle peppas på. Allra tydligast höjning stod Vilgot i målet för. Jag hävdar inte att han ska ta på sig att vi släppte in de mål vi gjorde, men jag anser att en "Ville" i toppform inte hade släppt förbi sig lika mycket. Jag misstänker dock starkt att han höll en medvetet låg profil i första för att ingjuta en falsk trygghet hos motståndarna, för i andra och tredje perioden var han briljant.
Med halva matchen spelad kom Viggo Hansen fri i ett fint läge. Helsingborgarnas lösning på att få stopp på honom fungerade på så vis att han inte lyckades göra mål, men renderade å andra sidan i en straff till oss. Victor Hjärner, som verkligen hittat sin roll på sistone, fick förnyat förtroende som straffexekutor efter ett par tidigare missar. Denna gång var han full av självförtroende och målform så med kvicka handleder kunde han slå in kvitteringen.
Vi hade ett par lägen till i perioden, men Helsingborg hade desto fler. Som tur var för oss hade Ville nu kommit in i matchen på allvar och lyckades avvärja nio avslut. Vid ett av avsluten gjorde bollen en klockren "Linus på linjen"-imitation, men eftersom matchen nu var vår så nöjde den sig med att bara vara vara väldigt nära på att gå in.
Med minuten kvar av mittakten drabbades vi av en ny tvåa, men även här höll vi emot på bästa tänkbara sätt.
Tredje perioden blev lika händelserik som förstaperioden, men utan målfyrverkeriet.
De båda lagen fortsatte att utbyta målchanser, men med risk för att bli anklagad för att ha mina mest vinröda glasögon på mig tyckte jag att vi fortsatte att spela uppoffrande och som ett lag medans FCH´s passningsspel blev allt mer frånvarande. Med nästan exakt halva perioden spelad åkte vi på vår tredje utvisning i matchen, men inte heller här kunde gästerna utöka sin ledning. Två sekunder innan vi skulle bli fulltaliga var det gästernas tur att sätta en spelare på botbänken. Återigen presenterade killarna ett bra PP, men dessvärre utan att göra mål. Det var inte förrän 7 sekunder efter att de blivit fulltaliga som Victor Hjärner spelade fram en friställd Jerrie Nordström. Kapten Nordström fick äntligen utdelning på sitt outtröttliga slit och fick slå in det matchavgörande målet.
Den sevärda matchen fick tyvärr ett tämligen ovärdigt avslut på grund av lite svajigt ingripande av domarna. Då det var gott om erfarna domare på läktarna är jag helt trygg med att de kommer att ges konstruktiv feedback som kommer komma mer till nytta än vad en raljerande text av mig skulle göra. Kortfattat kan jag dock sammanfatta min kritik med att jag tycker att de dömde mer på publikens reaktioner än på de faktiska förseelserna. Nu hade vi hemmaplan, så det var så klart till vår fördel så sett. Fast det hade varit roligare med en ärlig kamp ända in i kaklet.
14.43 visades en blåsvart ut till följd av en tryckning i ryggen. Jag tror nog att vi var några stycken som förvånades över att det resulterade i en femma. All heder åt gästerna ändå som i sann Vidar Jonsson-anda tidigt plockade ut målvakten för att verkligen gå för det. Med 50 sekunder kvar gavs de ytterligare en chans då vi drog på oss en sista utvisning. Närmre än ett stolpskott kom de dock inte utan de tre poängen stannade på Tyrs Hov.