Söndagen 20/9 spelade Rökes Hj18 sin första match för säsongen 20/21. Sedan föregående säsong så har det, milt uttryckt, hänt ganska mycket i laget. Av våra tio främsta poängplockare har vi kvar två. Dessutom har båda målvakter, som var så viktiga för oss, lämnat för spel i andra klubbar och de tre vise männen som fanns på tränarbänken har tackat för sig.
Kvar från senast återstår åtta utespelare. Hur mycket jag än vurmar för dessa åtta hjältar tror inte ens jag att de hade klarat sig särskilt långt i den här serien utan att få lite uppbackning. Hjälpen hämtas dels från vårt 05-lag och dels från den andra klubben i kommunen - Emmaljunga. Detta ger oss helt nya förutsättningar och i säsongens första träningsmatch, där vi ställdes mot seriekollegorna Malmhaug, skulle vi visa vilka kvaliteter årets upplaga av HJ18 besitter.
Vi kom till spel i Kulladalshallen med 13 utespelare och två målvakter. I snacket innan match gick vi igenom detaljer som spelsystem, femmornas sammansättning och vad alla heter.
Fyra minuter in i första perioden drabbades vi av utvisning för felaktigt avstånd och bara sekunder in i Malmhaugs numerära överläge skickade de in första målet lite retsamt nere vid stolproten.
Detta skulle bli periodens enda mål trots ytterligare utvisningar för både dem och oss (återigen för felaktigt avstånd för vår del). Skottstatistiken avslöjar dock att det inte var en händelsefattig period.
Framförallt hade Malte Rönningdahl i vårt mål fullt upp och stod för flera högklassiga räddningar.
Inför andra perioden vaskade coach
Philip Rantzow om lite grann i femmorna, men i övrigt handlade snacket i paus mest om att vi skulle fortsätta att jobba. Ibland behöver det inte vara mer omständligt än så.
Redan i andraperiodens första minut satte vi in en kvittering. Axel Nilsson räddade upp sitt eget bolltapp och vände spelet ihop med kapten Eric Hannen. Eric spelade tillbaka till Axel, som slog in bollen i nätmaskorna.
Dessvärre fick Malte en så där äckligt hoppig och hal boll på sig efter fem minuter, vilket åter satte hemmalaget i ledarsätet. Minuten senare drabbades vi av en ny utvisning som Malmhaug satte igång med ett fint och effektivt frislag. 3-1, men ändå inte sura miner från vår sida. Vi kände att vi hade massor av bra spel i oss och det var alldeles för mycket kvar för att hänga läpp över ett tvåmålsunderläge.
Strax efter att halva matchen hade spelats fick vi chans att komma ikapp då vi fick spela powerplay. Knappt en minut in i vårt numerära överläge spelade Eric Hannen fram till Viggo Hansen som reducerade till 3-2. Tre minuter senare var det dags för nytt PP och lyckligtvis även ett nytt mål. Däremot var framspelaren den samme. Målet kom nämligen efter att Axel hållit sig framme på Erics retur.
Sett ur mina vinröda glasögon tycker jag att vi i det här skedet av matchen var det bättre laget, men en sak där Malmhaug var långt skickligare än oss var på frislagen. I första perioden lurade de fram två utvisningar mot oss på frislag och 16.06 i andra perioden slog de in sitt tredje frislagsmål när det sköt in 4-3. Retfullt, men bara till att lyfta på hatten för.
Med 1.40 kvar av perioden fick vi ett nytt PP. Denna gång behövde Asskungen knappt en halvminut på sig innan han hittade Viggo som satte 4-4. Ett väsentligt trevligare resultat att gå till pausvila med än 4-3.
I tredje perioden började hemmalaget uppträda mer desperat och det kändes som att de sökte kontringar. Tyvärr, för deras del, resulterade bolljakten i en ny utvisning efter 6 minuter. Vi hade ju varit väldigt effektiva i vårt PP, men killar som spelade i numerärt överläge fick mycket speltid och någonstans måste tröttheten ta ut sin rätt. Det kan vara en förklaring, alternativt dålig ursäkt, till att vi tillät dem att göra 5-4 i boxplay.
Sista ordet var dock inte sagt där, utan vi hade kvar att leverera matchens delikatess. Isac Gustafsson lobbade in en boll i slottet där Eric Hannen höll sig framme och slog in slutresultatet 5-5 på halvvolley.
Det sista som antecknades i matchprotokollet var en ny utvisning för hemmalaget efter 11 minuter, men matchen levde hela vägen till slutsignal.
Inför den här matchen har vi haft en träning där vi har kunnat spela med två femmor och två målvakter. Det hade varit konstigt om vi inte hade haft lite småmissar här och var i matchen. Jag tycker ändå att vi står för en suverän prestation och även om merparten av våra mål kommer i PP och vi aldrig sitter på ledningen tar jag den här matchen som en seger. Det jag gläds över allra mest är att se hur fantastiskt fint Edvin, Emil och Alfred Nilsson från Emmaljunga tog och fick plats i truppen. Även våra 05:or tog för sig på banan som om de spelat juniorinnebandy i flera säsonger, trots att det för merparten var premiär.
Detta var "bara" en träningsmatch, så vi ska inte dra för stora växlar. Men med tanke på de farhågor jag haft över om vi överhuvudtaget ska klara av att ställa ett lag på banan den här säsongen så var det med hoppsasteg av lättnad som jag lämnade Kulladalshallen. Det kommer att bli väldigt spännande att se vilket huvudbry Philip och hans mannar kan komma att ge sina motståndare framöver.
