Sista matchen innan serien vänder stod mot Frosta IBF. Matchen skulle ha spelats vid ett tidigare datum, men ett skånskt snökaos sköt upp mötet.
Vi kom till spel med full trupp; 13 utespelare och två målvakter. Samtliga spelare fick speltid, vilket är glädjande att se. Frosta hade ett tuffare utgångsläge med enbart nio utespelare och en målvakt.

Frosta är ett motstånd vi mött många gånger och så länge jag har sett dem så har de allt som oftast jobbat med en "fiskande" toppspelare högt upp i banan. Till den här matchen såg dock upplägget klokt nog annorlunda ut. Sällan eller aldrig befann sig någon Frostalirare på vår planhalva när vi var bollförande. Detta gjorde det svårt för våra grabbar att få igång något uppspel att tala om. Vi spelade verkligen inte på topp, men det skulle ändå räcka till en seger.

Vi tog kommandot i matchen ganska tidigt, men gjorde inget av övertaget. 50/50-kamperna försökte vi vinna med en hand på klubban och allt för många gånger levererades det passningar i form av studsbollar. 7.05 kunde vi iallafall göra 1-0. Max Johansson slog en läcker backhandpass diagonalt över banan. Där stod Linus Dahlberg med siktet välinställt. Drygt tio minuter senare fick vi möjlighet att spela powerplay vilket killarna gjorde med den äran. Isac Gustafsson slog en laserfralla diagonalt genom slottet där Max Johansson fanns. Max hann inte fundera utan slog på ren reflex in 2-0.
Vi var det starkare laget och vann skottstatistiken tydligt i första perioden. Men det var något som saknades hos killarna. Kalla det geist, go, sisu eller jävlaranamma, det fanns iallafall inte där. Från läktarhåll såg det hängigt och oengagerat ut. Nu är Rökes HJ18 inte ett lag som jobbar med stora gester eller högljudda tillrop, men så här brukar det inte se ut. Med det sagt så är det ändå starkt att behålla kommandot utan att vara på topp.

I andra perioden fick vi en ny möjlighet att utöka i numerärt överläge. Efter drygt en minut i powerplay fick vi en repris på förra målet, om än en spegelvänd variant. Denna gång var det Eric Hannen som stod för portot när Linus Dahlberg tackade, tog emot och slog in 3-0. Så här långt in i matchen hade vi rullat på tre backar (Isac Gustafsson, Viktor Martinsson och William Hejman), men en bit in i andra kom även Erik Wallin in. Detta fick två positiva effekter. Det ena var att de tre defensiva musketörer som inlett matchen började spela med större lugn och trygghet. Det andra är att Erik Wallins kompetens lyfte laget med energi och initiativ. Efter tio minuter vann han en närkamp i defensivt hörn och lirkade fram bollen så att den låg fri. Där höll Max Johansson sig framme, fiskade upp bollen och tog sig ut på en soloraid. Ett par dragningar och ett avslut senare var ställningen 4-0.
Det såg nu lite mer kontrollerat ut för vår del, men Frosta höll sig stenhårt till sin gameplan och gjorde det svårt för oss att göra något vettigt framåt. Istället kunde Frosta utnyttja ett av våra misstag och reducera när klockan stod på 11.10 så inför tredje perioden stod det 4-1.

Till tredje perioden hade tränarstaben slängt runt lite i femmorna, men redan i andra minuten tvingades de till en högst ofrivillig förändring då Max kolliderade med en motståndare så illa att han fick ledas av planen. Det skulle visa sig att Max ådragit sig en hjärnskakning. En ren olyckshändelse, men otäckt likt förbaskat.
7.11 drabbades vi av vår första och, skulle det visa sig, enda utvisning i matchen. Vi spelade av de två minuterna bra och fortsatte därefter att trycka på för en utökning av vår ledning. Innan boxen hade vi haft en väldigt bra möjlighet när kusinerna Dahlberg samspelade sig igenom motståndet, men Frostas målvakt stod för en fantastisk räddning. Istället kom utökningen 14.44 när Frosta lyft upp lite spelare på vår planhalva. Viktor Martinsson, som kom med fler försök att utmana Frostas försvarsbox under matchens gång, och backkollega Isac Gustafsson satte igång ett uppspel där Viggo Hansen hittade Eric Hannen som med en påtaglig självklarhet slog in 5-1.
Med fyra minuter kvar av matchen matade Frosta på med skott på mål. Taktiken lönade sig och lite snöpligt för vår del kunde de fastställa slutresultatet till 5-2 genom ett skott från halva planen.

Vi borde kunna göra något mer utav den här matchen, men det finns också en styrka i att kunna säkra en seger utan att spela på topp. Nu väntar ett par dagars omladdning innan det är dags för returmötet mot Skurup på söndag.